Bort med förlegade könsmönster

Sedd av 82

Akademikerbloggen. Kvinnors och mäns arbete värderas fortfarande olika på arbetsmarknaden – och det syns i lönekuvertet. Dessa förlegade könsmönster är kvarlevor från en annan tid, och morgondagens kvinnor behöver att vi kämpar för att städa bort dem.

Senast ändrad 10:33, 9 Mar 2017
Foto: mostphotos.

Den kommunala sektorn är den mest kvinnodominerade arbetsmarknadssektorn i Sverige. Det är också den sektor som har den lägsta genomsnittliga månadslönen, för både kvinnor och män. Det gäller särskilt för högskoleutbildad personal – för dem är lönerna betydligt lägre i kommunen än på andra håll.  Dessutom tjänar kvinnliga akademiker som arbetar i en kommun ofta mindre än sina kommunala manliga kollegor.

År 2015 var det runt 250 000 personer med en längre högskoleutbildning i bagaget som arbetade för en svensk kommun. 80 procent, eller åtta av tio, av dessa akademiker var kvinnor.  Att kommunen värderar kompetens lågt slår därför hårt mot hundratusentals kvinnors livsinkomst. Medellönen för en högskoleutbildad kvinna utan chefsansvar som jobbar i en kommun var 2015 cirka 30 000 kronor i månaden.

Motsvarande manlig kollega tjänade en tusenlapp mer i månaden. Inte en så stor löneskillnad kan tyckas. Men de stora skillnaderna i lön finns mellan sektorer. För dagens unga kan det nog komma som en chock att en kvinnlig akademiker som är anställd av en kommun tjänar runt 10 000 kronor mindre i månaden än en man med samma utbildningsnivå men som arbetar i privat sektor. Det stämmer dåligt ihop med att kvinnor och män ska värderas lika.

Utbildning lönar sig inte – för kvinnor

På internationella kvinnodagen förra året, 2016, släppte Akademikerförbundet SSR en rapport med namnet ”Mer lönespridning åt kvinnorna”. En viktig orsak till de låga snittlönerna för många kvinnligt dominerade akademikergrupper är att det knappt går att göra någon lönekarriär att tala om i dessa yrken. Den som har flera decennier av erfarenhet tjänar bara några tusenlappar mer än de som nyss börjat sin yrkesbana. Därför lönar sig heller inte akademisk utbildning alls för många av kvinnor, enligt Sacos livslöneberäkningar. Manliga akademiker som jobbar i privat sektor kan däremot ofta fördubbla lönen över ett yrkesliv, även utan att bli chef.

En viktig slutsats i rapporten var att erfarenhet måste kunna löna sig även för exempelvis socialsekreterare eller akademiskt utbildade handläggare med lång erfarenhet och som arbetar i en kommun. Det budskapet är än mer aktuellt idag, med tanke på den omfattande kompetensflykt som pågår till exempel i kommunernas socialtjänst. Svårigheterna att rekrytera personal har gjort att lönerna trissats upp för nyanställda, medan lönerna för de erfarna kollegorna ofta inte alls har hängt med.  

Till årets internationella kvinnodag har jag gått vidare och analyserat hur lönestrukturerna ser ut för enhetschefer i kommunal sektor, vilket resulterat i rapporten ”Hur värderar kommunerna sina chefer – en analys utifrån kön, lön och utbildningsnivå” som jag presenterade på ett seminarium den 8 mars.

Arbeten värderas olika

I kommunerna är drygt sju av tio enhetschefer kvinnor. En enhetschef i kommunen är i snitt runt 50 år och har en medellön på drygt 40 000 kronor i månaden. Men skillnaderna i lön mellan olika chefsgrupper är stor och chefslönerna är högre för de typer av enhetschefer där det finns fler manliga akademiker.  Konsekvensen blir att akademisk utbildning lönar sig sämre för de kvinnliga cheferna. I toppen av den kommunala chefslöneligan finns ekonomicheferna med en snittlön på nära 50 000 kronor i månaden, långt över enhetscheferna i äldreomsorgen med 38 000 kronor.  Det är svårt att se att dessa löneskillnader motiveras av lägre ansvar eller komplexitet i uppdraget. Det handlar istället om att arbetena värderas olika.

Men chefslönerna ligger generellt för lågt i kommunerna, för både kvinnor och män. Det är redan idag ofta svårt att tillsätta chefstjänster. Personalomsättningen är också hög och det gäller särskilt för högskoleutbildade chefer. Det är inte förvånande. Chefernas kompetens är eftertraktad och värderas högre på andra håll. 

Låga chefslöner hindrar lönekarriär

Hög personalomsättning bland kommunala chefer leder i förlängningen till sämre välfärdsverksamheter för oss medborgare. Låga chefslöner minskar också möjligheterna för chefernas underställda, som ofta är välutbildade kvinnor, att göra lönekarriär. Idag utgör nämligen chefslönerna ofta ett effektivt tak som förhindrar högre löner hos medarbetarna. Ska erfarenhet kunna löna sig även för till exempel socialsekreterare måste deras chefers löner höjas rejält.

Demografiska faktorer gör att kommunernas verksamheter behöver växa framöver, särskilt inom förskola, skola och äldrevård. I kombination med att många chefer väljer att sluta leder det till mycket stora rekryteringsbehov framöver i våra kommuner, inte minst när det gäller chefer. Därför måste kommunerna, och inte minst politikerna som styr i kommunerna, ta frågan om kompetensförsörjningen av chefer på större allvar.

Chefernas villkor måste högre upp på agendan. Alla kommuner bör ta fram en långsiktig plan för hur lönestrukturen för de kommunalt anställda cheferna behöver förändras. Det är nödvändigt både för att skapa förutsättningar för rimliga lönestrukturer för chefernas underställda medarbetare, och för att säkerställa att kommunerna kan rekrytera kompetenta chefer som levererar bra service till medborgarna.

up 220